|
Utställningen After Image frågar enkelt och rakt på sak: vad är kvinnlighet? Frågan besvaras av fyra internationellt framstående kvinnokonstnärer: Cindy Sherman, Ana Mendieta, Francesca Woodman och Simryn Gill. De trotsar – var och en på sitt sätt – de konventioner som vävts kring kvinnligheten, vänder upp och ner på självklarheter och talar om för oss att det inte finns någon fastslagen kvinnlighet. De utmanar betraktarna med sina fotoserier: vem och vad bestämmer vad en kvinna bör innehålla eller hur hon ska se ut, eller kan någon eller något över huvud taget bestämma det? Gemensamt för de fyra konstnärerna är att de själva poserar som modeller i sina bilder. Tidsmässigt spänner fotografierna från slutet av 1970-talet till våra dagar, och varje konstnär representeras av bilder ur sina mest betydande serier.
Den mest berömda av utställningens konstnärer är amerikanskan Cindy Sherman (f. 1954) som själv undviker publicitet. Sherman har med sina fotografier gjort sitt ansikte känt världen över. Hon byter om mellan olika kvinnoroller som en kameleont. Hon klär ut sig till passagerare på en överfull buss, till stjärna i en B-film eller maskerar sitt ansikte till något som både skrämmer och fascinerar. Sherman parodierar, kritiserar och hävdar att TV-ålderns kvinnlighet är en av kulturen och medierna påtvingad social performance, en daglig och ständigt föränderlig maskerad. Kvinnan är helt sig själv bara när hon är totalt ensam.
Ana Mendieta (1948–1985) dokumenterar händelser, våldsamma ritualer och sin längtan tillbaka till Kuba i fotografier och videor. Självklarheterna i den kvinnliga skönheten ruskade hon om genom att platta ut ansiktet mot ett glas eller iföra sig skägg eller mustascher – och samtidigt kapa åt sig något av deras maskulinitet. Spåren som kvinnan i serien Silueta lämnar efter sig i marken och landskapet försvinner småningom. Mendietas konst försvarade den traditionella uppfattningen att kvinnan står närmare naturen än mannen. Konstnären dog tragiskt mitt i sitt arbete under oklara omständigheter.
Francesca Woodman (1958–1981) förenade i sina gåtfulla, nästan surrealistisiska bilder klassisk kvinnoskönhet och tidlös symbolism. Den unga amerikanskans passion slocknade när hon begick självmord bara 22 år gammal. Hon återgav ofta sig själv retuscherad till en otydlig gestalt som nästan spöklikt smälter in i omgivningen, som i ett förnekande av sin egen materiella existens. De melankoliska bilderna innehåller ofta symboliskt ett djur, en växt eller en spegel.
Simryn Gill (f. 1959) förenar natur och kultur. Hon är född i Singapore, uppvuxen i Malaysia och bosatt i Australien, och hon söker ständigt efter något slags identitet. I Malaysia tränger hon med sin kamera in i olika socialklassers hem och märker att det inte samma sak att titta in utifrån som att vara inne. Texasbo försöker hon bli med hjälp av en huvudbonad av växter. Simryn Gill talar mindre om kvinnlighetens innehåll än om människans kulturella hemlöshet.
Utställningen är sammanställd av Londongalleristen Glenn Scott Wright och har före Helsingfors visats i en något annorlunda form på Fruitmarket Gallery i Edinburgh.
Guidningar: Gratis guidning på finska onsdagar kl. 17 och söndagar kl. 14; på svenska 2 söndagen i månaden kl. 13. Övrig guidebokning tfn (09) 310 87003.
|
