|
I Finland uppfattas 1970-talet lätt som den politiska och manifesterande konstens årtionde. På det samhälleliga planet var det även den mest intensiva perioden av finlandisering, strukturomvandlingar och självcensur. Entusiasmen för att tillägna sig nya strömningar var liten i konstkretsarna och några nya utvecklades inte heller. Därför är det lätt att tänka på 1970-talet som en stagnerad tidsperiod. Ändå förekom det flera olika slags överraskande strömningar och enskilda konstnärer, vars verk förtjänar större uppmärksamhet.
Efter de stora förändringarnas 1960-tal blev den centrala frågeställningen inom konsten vem konsten gjordes för, och på vilket sätt. Motivkretsen blev mer mångskiftande och man började se mera av den närmaste kretsen, familj och vänner, och vyer från hemmet och gatan i konstnärernas verk. Särskilt grafik och teckning var tekniker som utnyttjades flitigt, vilket bidrog till att göra konsten mer tillgänglig för allt fler människor.
Med sina över 150 verk presenterar utställningen finländsk 1970-talskonst med personliga, fantasilika, direkta, ironiska eller underfundiga motiv. Utställningen är en resa i bilder till en tid, som var en annan, men ändå överraskande lik vår egen.
|
